Skararp Motorsport
SkararpMotorsport en dröm jag inte ens vågat drömma
Allting började 2006. Lasse Olsson stegade in på en mekanisk verkstad i Falkenberg och skulle ha tillverkat delar till sin trackday M3. Lasse ville börja tävla i något som hette Ercup. Verkstadsägarn Roger Carlsson och jag jagade älg ihop å Lasse kände jag också sen tidigare men vi hade knappt träffats på 20 år. Tre motorgalna 40åringar - TNT racing föddes!!!! Och jag hade inte en aning om vad jag gett mej in på.
TNT åren var framgångsrika med serievinst rookie året och 6 pallplatser på 12 starter men allting har ett slut så även TNT.
Som alla vet, har man en gång börjat köra ”räserbil”, så kan man inte sluta. Efter några inhopp i andra teams bilar beslutades , 2010, att ny bil skulle inhandlas. Jag skulle bygga den själv och jag skulle äga den själv. Det fina med det är att man kan sätta stolen och ratten där man själv vill ha den, sen får dom andra rätta sig efter det om dom vill köra ;). Började leta efter en billig e36.
Än en gång stegade Herr Olsson in i en verkstad, den här gången en gårdsverkstad. Han hade hittat en e46, som han tyckte jag skulle köpa. Bilen var för dyr, jag var inte intresserad. Efter ett par veckor med ideliga tel.samtal gick jag med på att i alla fall titta på den, ”kostar ju inget att titta” enligt Olsson. Men det gjorde det, bilen köptes direkt….
Under 2011 byggdes bilen ihop. Ett budgetbygge (försöker fortfarande intala mej detta, slutade räkna vid 200…) med ”vedbod” trimmad motor och standard drivlina. Samtidigt ringde jag några kompisar för att få ihop ett team (Olsson var ju given ;). Samtliga tackade jaaa. Två av dem hade inte ens licens, än mindre hade dom suttit i en räserbil. Allihop ställde upp och hjälpte till med byggandet för att det säkert skulle bli färdigt till säsongstarten.
Våren 2012 kom och premiären på Knutstorp gick av stapeln. Själv kunde jag inte köra pga diskbråck. Grabbarna var nervösa och körde som biltjyvar enligt mej. Det var bresladdar och avåkningar till höger å vänster. Dessutom var vi nog i vägen lite här å där. Vi får nog be lite om ursäkt för det.
Diskbråcket opererades och operationen gick åt helvete. Falkenbergs tävlingen närmade sig och teamet skulle genomföra den utan mitt sällskap.
Racedagen låg jag halvt neddrogad på NIVA i Lund när jag, vid 11 tiden, fick ett sms som löd ungefär såhär: Du Björn…de har blitt en buckla där bak på din bil…
Höger framskärm var i alla fall hel visade det sig senare….
Bilen reparerades och säsongen slutfördes på ett bra sätt och för egen del kunde jag även köra ett par kortstint framåt hösten. Hur kul som helst.
2013 var premiären (som vanligt) på Knutstorp och bilen gick hur bra som helst. Vi hade i princip säkrat en pallplats när ett bakhjulslager rasade. Surt, men sånt är livet. Hursomhelst fick vi nu verkligen besked om att bilen klarar att hänga med i toppen.
Nu till ”The race of all races” Falkenberg 2013 .Vilket race det blev. 50,78 på kvalet och första startled…jag trodde inte det var sant. Bilen gick som ett skott och samtliga förare och depåpersonal överträffade sig själva. För att inte tala om slutet…fem bilar på ledarvarvet. Ercup i ett nötskal. Det blev en “buckla” även i år. Om ni bara visste vad jag har önskat att få stå överst pallen just här. Vet inte hur många gånger jag sagt att jag gärna bytt serievinsten -07 mot just detta. Nu har jag fått göra det. Dessutom har jag fått göra det med några av mina absolut bästa vänner. Lasse, Morgan, Kalle och Jörgen, Tack!!! Även ett stort tack till familjen som låtit mej genomföra detta projekt.
Det finns ett ordspråk som säger ”Ingenting är omöjligt”. Men att få ihop ett sånt här team till är tamejfan omöjligt.
Björn Johansson Teamchef/SkararpMotorsport